Jag älskar min Nikita men ibland vill jag inget hellre än att ta tag i henne, ruska om henne, skrika på henne och sedan kasta ut henne genom fönstret med huvudet före. Men så ser hon på mig med sina dumma puppyeyes, viftar på svansen och ser helt oskyldig ut. Då låter jag bli.

Var bort till affären en snabbis och när jag kom hem låg en av mina böcker söndertrasad på golvet i sovrummet. Jajja, inte hennes fel att jag inte plockar undan efter mig men ändå! Tur att hon är så söt annars hade hon inte varit vid liv längre ;P

Min älskade fladdermus ♥