Har idag gjort det som varit det absolut svåraste i mitt liv, lämnat Sebbe. Jag älskar honom över allt annat och känslorna jag har för honom skiljer sig från alla känslor jag någonsin haft för någon tidigare. Jag har hoppats och hoppats på att det ska bli bra men jag tror att det är dags att inse att det inte kommer bli någon skillnad. Jag vill inte det här men jag har inte längre något val. Känner mig helt vilsen, vet inte vart jag ska ta vägen. Orkar inte tänka, orkar inte andas, orkar inte finnas till. Han skulle flyttat hem nästa vecka. Jag skulle haft någon att komma hem till, någons famn att somna i varje kväll, någon att skratta med, någon att bygga ett liv med. Vad har jag nu? Ingenting. Kommer inte ens ha hundarna kvar. Jag, ensam i en stor tvåa. Hoppas att jag inom kort vaknar upp och inser att jag gjort rätt val..